Home » Nature and wildlife, Queensland

Cane toads – Just when you thought it was safe to go back to Queensland…

29 mars 2010 4 242 visningar Inga kommentarer

När man introducerar en ny art i ett land eller på en kontinent, där den tidigare inte funnits, kan tre saker inträffa:
1. Den dukar under eftersom förutsättningarna för dess fortlevnad saknas
2. Den etablerar sig och lever sedan sida vid sida med den inhemska faunan
3. Den etablerar sig och tränger undan den inhemska faunan

Det tredje alternativet är givetvis det sämsta och tyvärr också en inte alltför ovanlig följd av oavsiktliga eller avsiktliga inplanteringar av nya arter. Nykomlingen är större och starkare än djur i samma nisch och dess bytesdjur är inte genetiskt programmerade att se upp för den nya arten.
Agapaddorna i Australien är det värsta av exempel på misslyckad, för att inte säga katastrofal, inplantering av ett djur. Detta glupska groddjur slukar i stort sett allt, som är aningen mindre än sig själv. Olyckligtvis är den starkt giftig, vilket innebär att andra djur som annars utan problem äter grodor och paddor, dör när de ger sig på agapaddan. Detta drabbar i första hand ormar, ödlor och fåglar.

Agapaddan, Bufo marinus, som kommer från Sydamerika, introducerades i Queensland på 30-talet. Tanken var att paddorna skulle decimera beståndet av sockerrörsbaggen, vilken gjorde stor skada på plantagerna. Vad man inte tänkte på var att baggarna satt upp i sockerrören och paddorna befann sig nere på marken… Och nej, agapaddor kan inte flyga.
Paddorna, eller Cane Toads som de kom att kallas, trivdes dock alldeles utmärkt i Queensland och har under åren spridit sig med rasande takt. De finns numera även i norra New South Wales, Northern Territory och i nordligaste Western Australia.

Agapaddans utbredning

Man uppmanar numera folk att ta död på så många paddor som möjligt och har till och med inrättat en Toad Day Out, då man går man ur huse för att samla in och ta död på så många agapaddor som möjligt.
Från vetenskapligt håll tror man inte på möjligheten att någonsin helt lyckas utrota arten från kontinenten. Man kommer istället att få inrikta sig på att begränsa spridningen. Ett möjligt framsteg i kampen mot agapaddan kan vara att sprida ut kattmat vid dammar, där paddor kläcks. Forskare från University of Sydney har upptäckt att detta drar till sig stora mängder av köttätande myror, som inte bara sätter i sig kattmaten utan även kalasar på paddungarna. Just dessa myror är utmärka paddjägare, eftersom det har visat sig att de är immuna mot agapaddans gift.

I Sydneys operahus ”källare” finns bl.a. ett par biografsalonger. Där såg jag 1988 en dokumentärfilm om agapaddans inplantering och framfart i Australien. Den var både intressant, skrämmande och faktiskt underhållande. En vänlig själ har lagt upp den i fem delar på YouTube. Enjoy!

 

Läs mer om Cane toads här.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Tyck till!

Skriv din kommentar nedan eller lämna en trackback från din sida. Det går även bra att prenumerera på kommentarer till detta inlägg via via RSS.

Som den sanne Australienälskare du är skriver du inga dumheter och håller dig till ämnet. Spam undanbedes vänligen.

Följande HTML-taggar går att använda:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Gravatarer funkar här. Vill du ha en egen globally-recognized-avatar, surfa in här.